Vad är Arends’ stenografi
Det är ett ursprungligen tyskt stenografiskt system från år 1860 som utkom i en svensk bearbetning 1880. Systemuppfinnaren hette Leopold Alexander Friedrich Arends och var av tysk börd, men föddes i dåvarande ryska Vilnius (Wilna) i nuvarande Litauen. Han föddes 1 december 1817 och dog 22 december 1882 i Berlin.
I Tyskland blev Arends’ stenografi under slutet av 1800-talet det tredje vanligaste systemet, efter Gabelsbergers och Stolzes system. I Sverige blev det snabbt den vanligaste stenografin, efter att den första läroboken utkom 1880, och gick om Gabelsbergers svenska system. Men det konkurrerades så småningom ut av Melins system, som presenterades 1892. Nu är Arends’ system så gott som utdött, både i Sverige och Tyskland, men det kan i gömmorna runt om i landet finnas kvar gamla dagböcker eller brev som är skrivna med denna stenografi. Om Du tror att Du funnit något sådant, kan Du få hjälp med tolkningen av texten. Se Kontakt nedan.
Folkskolläraren Erik Bergsten (1854–1921) från Finspång utgav 1880 den första svenska läroboken under titeln Leopold A. F. Arends’ rationella stenografi eller kortskrift med grundläggarens tillåtelse och under hans medverkan för svenska språket bearbetad och utgifven af E. Bergsten. Han fortsatte under hela sitt liv att verka för Arends’ system och utgav ett tag en egen tidning, ”Arendsbladet”. Han gillade inte de förenklingar som Svenska stenografförbundet stegvis införde i systemet, men så ändrade han åsikt och 1901 publicerade Bergsten en långtgående förenkling av systemet som han kallade ”Pilskriften”. Denna bearbetning fick dock inget erkännande av Svenska stenografförbundet. (Svenska stenografförbundet verkade för Arends’ system, ej att förväxla med Melinska stenografförbundet.)